Grubbeltrubbel
Här nere i vår lilla hamn stad, Kato Pafos lever man i harmoni i jämförelse med storstadsstressen hemma i huvudstaden, Stockholm.
Där jag märker störst skillnad är att trots man lämnar och återvänder till jobbet två gånger under 24 timmar så släpper man jobbet till den tiden då man sitter aktiv i samtal eller på efterarbete. Det är annorlunga i jämförelse med hemma, där tog jag med mig jobbet på rasten, på lunchen, på resvägen hem och även hemma på fritiden. Det grubblas och grubblas kring allting som har med jobbet att göra. Den enda gången jag känner att jag inte tänker på jobbet hemma blir på handbollsplanen, i löparspåret eller när jag umgås med kompisar. Vilket inte händer allt för ofta i veckorna. Även fast jag försöker att inte tillbringa allt för mycket tid på egen hand då jag märkt att jag själv känner mig mer stressad då, just på grund av mitt ständiga grubblande kring allt och alla.
Här nere är man alltid med någon, aldrig ensam. Man gör ständigt saker, innan jobbet, mellan arbetstimmarna (siestan) och även efter jobbet. Det är underbart, låter kanske som en stressig miljö för en annan. Men det är harmoni för mig. Då slipper jag tänka och grubbla. Mitt personliga stressmoment som jag lämnat kvar i Sverige.
Där jag märker störst skillnad är att trots man lämnar och återvänder till jobbet två gånger under 24 timmar så släpper man jobbet till den tiden då man sitter aktiv i samtal eller på efterarbete. Det är annorlunga i jämförelse med hemma, där tog jag med mig jobbet på rasten, på lunchen, på resvägen hem och även hemma på fritiden. Det grubblas och grubblas kring allting som har med jobbet att göra. Den enda gången jag känner att jag inte tänker på jobbet hemma blir på handbollsplanen, i löparspåret eller när jag umgås med kompisar. Vilket inte händer allt för ofta i veckorna. Även fast jag försöker att inte tillbringa allt för mycket tid på egen hand då jag märkt att jag själv känner mig mer stressad då, just på grund av mitt ständiga grubblande kring allt och alla.
Här nere är man alltid med någon, aldrig ensam. Man gör ständigt saker, innan jobbet, mellan arbetstimmarna (siestan) och även efter jobbet. Det är underbart, låter kanske som en stressig miljö för en annan. Men det är harmoni för mig. Då slipper jag tänka och grubbla. Mitt personliga stressmoment som jag lämnat kvar i Sverige.
Kommentarer
Trackback
