Ormbunke
Jag har en otrolig fobi för ormar, denna fobi har växt sig med åren.
Trots att jag har lyckats hålla mig från vårt landställe som ligger inne i skogen där närmaste grannen bärnde ner kåken och resten finns bortom skogen eller en båttur över sjön. Där finns det gott om ormar.
Jag klarar inte av att se ormar på film och tv, så fort jag ser något ormlikt slingra sig på marken så ryser jag i kroppen. Till och med när man pratar om de slämmiga fanskapen så ryser det längs ryggraden.
Första veckorna här nere fick jag hör att denna ö, min älsklings ö när det gäller att komma bort från dessa obehagliga slingrande djur (trodde jag), inte har några ormar. Katter och råttar jagar nämligen dem och käkar upp dem. Tji fick jag, för tydligen har det stötts på flera ormar av mina kollegor. Usch och fy säger jag, tittar ner på marken vart jag sätter mina fötter vart jag än går nu, ryser så fort jag ser något avlångt slingrande på marken.
Trots att jag har lyckats hålla mig från vårt landställe som ligger inne i skogen där närmaste grannen bärnde ner kåken och resten finns bortom skogen eller en båttur över sjön. Där finns det gott om ormar.
Jag klarar inte av att se ormar på film och tv, så fort jag ser något ormlikt slingra sig på marken så ryser jag i kroppen. Till och med när man pratar om de slämmiga fanskapen så ryser det längs ryggraden.
Första veckorna här nere fick jag hör att denna ö, min älsklings ö när det gäller att komma bort från dessa obehagliga slingrande djur (trodde jag), inte har några ormar. Katter och råttar jagar nämligen dem och käkar upp dem. Tji fick jag, för tydligen har det stötts på flera ormar av mina kollegor. Usch och fy säger jag, tittar ner på marken vart jag sätter mina fötter vart jag än går nu, ryser så fort jag ser något avlångt slingrande på marken.
Kommentarer
Trackback
