mandella

Efter en vecka i kalla gråa sverige skulle jag äntligen åka hem till det fina vädret, solen och allt badande på Cypern igen.

Tre gladingar föjde med mig på flygplanet tillbaka till Cypern, Oliver, Anton och Bettan. Killarna har redan fått abstinens för att inte få träna så de har redan gått och köpt gymkort. Det gnälls något otoligt på värmen här nere, medan man själv inte dirket vant sig men har slutat att gnälla eftersom det inte blir bättre. Nu går det inte ens att svalka sig i poolerna då de är varmare än luften när det ändå svalkar med lite vindar i mellan åt.

Vi har ett speckat schema framför oss. Hittils har vi bara tagit det lugnt hemma, käkat tacos på balkongen och spelat kort, men ikväll börjar min långhelgs semester. Ikväll ska vi ut och käka, sedan möjligtvis dra med folket på skumpartaj. Imorgon ska vi åka speedboat och fyrhjuling upp i bergen för en mysig middag med utsikt över hela Kato Pafos och hamnen i solnedgången. På fredag vankas det en heldagskryssning på en stor båt som serverar lunchbuffe, där vi kommer stanna vid två tillfällen för att svalka oss i havet. Lördag drar vi till huvudstaden Nicosia för lite shopping och tar oss över till den turkiskasidan för möjligtvis ett turkisktbad, där man blir skrubbad från topp till tå. Lördag kväll snackas det om en stor strandfest här i området och på söndag ska vi chilla på en mycket fin strand, Afrodites Klippor, åka jetski och wekboard. Det kommer bli en grym helg!

Det var underbart, jag struntade fullständigt i att vädret var skit! Jag fick umgås med de bästa tjejerna jag vet och stå på en handbollsplan med en boll i handen, kasta mig omkring i sanden och peppen mellan tjejerna. Det gick sisådär för oss, det var trots allt första gången vi spelade på sand med tre utespelare och en målvakt, måste påpeka att vi inte heller hade en målvkat utan att vi delade på den posten. Dem som stod i målet gjorde dock ett kanonjobb. Vi kom till A-slutspel och skulle spela mot det enda laget vi hade kikat in och ville spela mot, nämligen Iluminati. Tror inte riktigt att de små tjejerna med en svart triangel kring sitthägra öga förstod vad detta med att ”dyrka gud” går ut på. I alla fall fick vi möjlighet att möta dessa brudar i A-slutspelet på en av de större planerna med läktare. Det började pirra ordentligt precis under huden på oss alla. Iluminati hade nämligen vunnit alla sina matcher i sitt gruppspel och vi endast en. Men vi var råtaggade! Vi valde att släppa allt och bara ha kul denna match! Vi hade kul, vi hade den bästa och roligaste matchen under hela tuneringen! Vi skrattade, slängde oss, hoppade runt och kämpade in i det sista, matchen slutade 7-10 till Iluminati. Vi var nöjda med en riktigt bra avslut på tuneringen.

Nu väntade det att försöka boka ett nytt ställe att bo på, vi hade lite panik då vandrarhemet vi bott på hade fullbokat av ett gäng scouter, vi hade tydligen festat för hårt första natten att vi fick betala en deposition den andra för att få bo kvar. Men Lasse som vi bodde hos var som en riktig pappa för oss, när vi kom tillbaka efter matcherna för att hämta upp väskorna fick vi svar av Larsan själv att scoutrarna ej kommit och att hans tjejer kunde få stanna kvar en natt till för 300 KR/person. V gav lars en fin blomma med ett kort när vi åkte därfrån, han räddade vårt avslut på resan, vi hade tak över huvudet och en dusch den sista kvällen också.

Det var en älskvärd långhelg med underbara brudar och sjuk jävla rolig handboll, de två stora saker (av tre, familjen också) som jag saknar nere på Cypern.

     
   

Hon är duktig hon, Annica !  Så stolt över henne !

Hela helgen har vi suttit i skolbänken igen. Vi är ett tappert gäng på sex personer, jag, Annica, Erik, Sebastian, Nils och Fredrik. Vi tog det lugnt på fredagen för att vara pigga till vår första kurs lördag morgon. Den började klockan 9.15 (cypriotisk tid) i klassrummet, vi skulle fylla i papper och avtal tillsammans med ett ”healthcare” avtal som vi behövde skriva under. Annica som har problem med astman fyllde i detta som en sjukdom, tydligen behövde hon ändra den annars skulle hon inte få dyka, hon ändrade till att hon var frisk och skrev under på vår kursledares rekommendation.

Sedan satte teoripassen igång, vi fick kolla på en engelsk video om dykning, filmen var uppdelad i fem olika ”chapters”. Efter varje del fick vi ett lite test som vi skulle svara på 10 frågor från filmen.

Vi fick luncha på donken båda dagarna då vi inte orkade anstränga oss att laga egen mat och vår kursledare hetsade på att vi skulle försöka äta så snabbt som möjligt. När magarna var mättade fick vi skjuts till ett trestjärnigthotell . Vi fick komma in bakvägen med all utrustning bärandes på axlarna, tuber, snorklar, våtdräkter och tyngder stapplade vi in vid hotellets all inklusive restaurang och bar. Det var tydligen poolen vi skulle dyka i och göra det praktiska som vi nyss hade lärt oss via den teoretiska delen från filmen.  På med allt, våtdräkt, simfötter, tyngder, cyklop, tuben och allt på som ska sitta på västen, slangar och annat krussidull som jag bara kan de engelska namnen på.

Andandes som självaste Darthvader slängde vi tungt i oss i poolen. Medan vi satt på botten i ett djup på max 2-3 meter simmade hotellets gäster ovanför oss. Nere på botten gjorde vi olika övningar för att klara den praktiska delen av dykarkursen.

Jag hade otroligt problem med att rengöra masken, en praktisk övning där man ska ta av sig masken, få vatten i den och sätta på sig den igen för att fräsa ut allt vatten med näsan, medan man trycker upptill på masken och vänder huvudet uppåt. Det värsta var att reflexen när man tappar trycket mot näsan är att andas in, det kommer ingen luft in i näsan utan fullt med vatten som tar sig in och ner i munnen, det skapas en lätt panik och man försöker andas in med regulatorn, då kommer det bara mer vatten, du ser ingenting och vill bara slita av allting och komma upp till ytan igen. Detta klarade jag av efter mycket om och men i poolen, vägrade ge mig! Fick en utmärkelse från kursledaren att jag hade ”great spirit”. Men tänk detta på 10 meters djup och i saltvatten, du får in salt i ögon, näsa och mun, kan inte snabbt ta dig upp till ytan. Det är något jag ska träna på innan vi beger oss ut på öppet hav till nästa helg.

Denna vecka sitter vi alla och pluggar i våra böcker, svarar på ungefär 15 frågor per ”chapter” och försöker lära oss så mycket som möjligt inför den teoretiska delen, ”the exam”, nästa helg.

Är så sjukt nervös och förväntansfull inför nästa helg! Vi ska ta en båt ut och dyka i öppet hav. Vi ska ner under vattenytan, flera meter, ner till en annan värld som alla inte får/kan ta del av. Vi får chansen, därför är jag så otroligt förväntansfull. Jag kommer säkert att få panik i saltvattnet därför är jag livrädd. Ska se till att träna lite och vänja mig med ett cyklop vid strandkanten innan helgen.

Nu har alla lägenheter fullt hus här nere, i måndags har vi ökat vårt antal i gänget med sex stycken nya själar. Så nya är dem inte, för fem av dessa sex jobbar på samma jobb som vi gör fast hemma i Sverige.

Det har varit en explosion i Limasol natten mellan söndag och måndag, vilket betydde att vi inte kunde jobba hela måndag förmiddag. Vi kom till jobbet som vanligt, loggade in och tog några samtal, efter ungefär en halvtimma, så slocknade allt! Strömmen hade gått, över den största delen av västra sidan av Cypern.  Vi avvaktade ifall det skulle komma igång, det gjorde det inte. Så istället för att sitta och löka(svettas) i mörkret på kontoret, tog vi oss i samlad trupp ner till hamnen, svalkade oss i havet och lät solen steka oss till en brunare nyans.

När det började kurra i magarna tog sig alla hemåt för att mötas upp vid Elysiapoolen och invänta vårt besök från Sverige. Efter mycket sol och bad och en mer rödare nyans i skinnet var dags att bege sig ner till jobbet igen, skulle det fungera nu eller hade vi fortfarande ingen ström?

Strömmen fungerade igen, vi satte igång med pigga krafter. Efter jobbet skulle dem flesta ut och äta. Totalt blev vi 19 personer som tog oss ner till en restaurang som dukade upp långbord för oss.  En härlig dag som avslutades med en mysig middag.

Artikel, strömavbrott, Cypern, Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13305723.ab

Till slutet på denna vecka har jag tillsammans med min chef försökt peppa igång gänget!

Vi har lagt upp en utmaning till alla, en tävling, en säljtävling!

Det tog jag till nya nivåer för att peppa igång gänget på en fredag till högre höjder!

Köpte lite snacks på siestan, godis, nötter och cola så att alla kunde få i sig lite energi under kvällen.

Nu kunde ingen gnälla på trötthet, vissa hade poolhängt, solat och badat på siestan, andra legat under AC:n och några var och tränade. Inga bortförklaringar, nu kör vi !

Idag är det torsdag vilket betyder teamaktivitet. Vi tog oss till Pafos Bird & Animal Park på siestan. Där var det övervägande fåglar som satt inne i sina burar. Papegojor i olika nyanser av alla färger från regnbågen, även olika läten som skränades ut ur burarna.

Men vi stötte också på några apor, giraffer, zebror, krokodiler, kameler och kossor, getter, renar och sånt vanligt tjaffs.

En helt okej mysig siesta på en djurpark med mer fåglar än djur. Tyckte dock mer synd om de stackars djuren som fick sitta inlåsta i burarna, det var så varmt att dem inte orkade ta sig utanför den lilla skuggan de kunde få under trästockarna, trädkronorna eller de små skjulen. Inte mycket vatten såg det heller ut som att de kunde få i sig de stackarna. Man blev inte super fascinerad av djuren, de ståtliga girafferna var coolast.

Dem hade till och med en ParrotShow, där papegojor gjorde massa olika trick, cyklade på en trehjuling, tävlade mot varandra och körde bil.

Ormakvariet gick jag inte ens in i, det kröp i kroppen jag såg skylten "SNAKES", stannade utanför medan alla andra gick in och kollade på de vidrigt, sliskiga, ringlande odjuren.

Kontentan av Pafos Bird & Animal Park, det var varmt!

     

Idag har vi ett till födelsedagsbarn bland oss. Louise Öwall fyller hela 20 barre!

Det firades med uppvaknande av kraxande kollegor på morgonen, 07.15 (06.15 svensktid) stod morgontrötta kollegor vid sängkanten och sjöng för henne, en tomat med ljus i fick hon på sängen.

Sedan åt vi gemensam frukost. Folkan hade dukat upp all du kan tänka dig från en riktigt 5 stjärnig hotellfrukost. Bröd, pålägg, ost, skinka, grönsaker, youghurt, flingor, juice, kaffe, oboy, ägg och massa annat gott. Det gjordes toast och äggröra och det doftade ljuvligt i köket. En mysig frukost tillsammans, alla han vakna till och få energi för att ta oss ann jobbtimmarna innan siestan.

Louise fick en fin svartglittrig bok av mig och Annica, en citat bok á la Luie. Där hon ska få skriva med hennes spektakel som hon lyckas slänga ur sig titt som tätt.

Vi har blivit som en riktig familj här nere, om du längtar hem så blir du uppvaktad till tusen av alla underbara människor som ställer upp.

GRATTIS LOUISE !

Det gamla vanliga som händer på söndagar händer även denna söndagen. Vakna, frukost, samlas vi en pool, poolhänga, snacka skit om helgen och sen en kallkaffe, datorn i knät på starbucks hela eftermiddagen.

Vi har det bra!

På kvällen var vi på hesperides balkongen, grillade hamburgare och spelade beerpingpong. Boman har kompisar som pluggar i USA, där brukar dem ofta spela detta ölspel på fester. Spelet har femtioelva regler, tror inte någon av oss registrerade någon av dem.

Vad jag förstod av det så ställde vi upp ett långbord, med en pyramid av plastmuggar på båda sidorna, två lag mötte varandra på kortsidorna av bordet. Sedan fyllde vi muggarna med öl till hälften. Man skulle kasta två pingisbollar i det andra lagets muggar, om man träffade fick dem dricka upp glaset. Om man studsade i bordet först så fick dem dricka två glas. Om någon stod och drack sitt glas och man träffade i det glaset så åkte laget ut.

Regler tagna från källa - Wikipedia:

Beer pong eller ölpong är ett dryckesspel i vilket deltagarna försöker kasta en bordtennisboll i en eller flera plastmuggar delvis fyllda med öl på var sin sida av ett bord. Spelet har oftast två lag med två spelare i varje, med ett lag på varje sida av bordet. Det finns inga officiella regler, men oftast finns mellan sex och tio plastmuggar placerade i en triangel på varje sida. Antalet spelare kan också variera, från en till tre eller fler.
När bollen landar i plastmuggen måste det försvarande laget konsumera all öl i muggen som träffades. Av hygieniska skäl används ibland ett glas med vatten för att rengöra bollen mellan kasten. Vanligtvis är muggarna med öl inte fyllda till brädden; en artikel i Time redogjorde att muggarna är iskänkta upp till mellan en tredjedel och en fjärdedel. Det segrande laget är det som eliminerar alla motståndarens plastmuggar innan de egna muggarnas antal sjunkit till noll. De besegrade tvingas dessutom inmundiga all resterande öl i vinnarlagets muggar. Turordningen varierar beroende på lokal sedvänja, båda spelarna i ett lag kan skjuta följt av båda spelarna i det andra laget, eller så kan varje lag få endast ett kast innan turen går över till andra sidan.
Idag spelas beer pong på fester, främst på nordamerikanska college och universitet men även på andra evenemang.  Även om de ovan beskrivna reglerna är vanliga, finns likväl ett otal variationer baserade på geografisk region.

Man får inte skippa att ta sig några utflykter här nere. Då blir det långtråkigt. Jag och Erik tog oss en tripp till en annan strand som ligger vid vattenparken. La Playa the Beach.

Ett mysigt ställe som spelade house-beachmusik, vi låg och softade på en madrass med varsin Corona, snackade skit i eftermiddagssolen bland cyprioterna.

Musiken, lugnet, stranden, madrassen, parasollen, eftermiddags solen och sällskapet tillsammans med en svalkande corona i handen.

På fredagen lämnade de oss, men dem byttes ut mot nya fräscha personligheter från Stockholm. Plötsligt har jag en sån respekt för norrlänningar och deras personligheter, finns inga som dem. Tänk att vi fick ta del av fyra stycken av dessa speciella själar.

Vi invigde dem nya nere på Cubanos (vårt egna svenska ställe nere på bargatan som ägs av Jakob). Det var tomt, vi var bara hälften av oss som var hemma i Kato Pafos, andra hade dragit på olika resor över helgen, vissa var hemma och tog det lugnt. Det kändes tomt. Men med nytt fräscht blod här nere kan det bara bli bättre. Det behövs verkligen, så att vi inte bara får en vardag, utan att det händer saker. Nu står vi inför att det kommer några nya i början av varje månad med ny energi till oss. Det behöver röras om lite i den kokheta grytan här nere, lite nya ingredienser för att inte den goda smaken ska försvinna i ångorna.

Sista kvällen som vi alla vägrade att kalla för den ”sista kvällen”. Våra härliga norrlänningar, fyra av de härligaste killarna du någonsin kommer att träffa har nu lämnat oss efter två månader tillsammans.

Det började segt i början, det var som berlinmuren mellan grupperna. Televinkarna mot 3orna. Med några av oss diggade dem och ”went over to the dark side”. Tillslut kom alla över och grupperna blandades till en ljuvlig massa färger! Vi blev ett super gäng under flera veckor! Allt som gick att göra gjorde vi tillsammans, ingen blev lämnad utanför. Bara det gick att trycka ihop oss (+ 20 pers) gjorde vi det. Alla personer är underbara på sitt sätt och deltog i gruppen som den pusselbit som behövdes för att göra det färggladaste pusslet. Om man tänker sig ett pussel på 1000 bitar kan man tänka sig oss som grupp. Till en början ser man inget sammanhang alls, bara massa olika bitar, man kan dela upp dem i grupper, grönt för sig så att man får ihop gräset, blått för sig för att få ihop himlen, och sen de blandade pusselbitarna som säkerligen skulle vara i mitten och sammanställa gruppen. Tillslut föll alla pusselbitar på plats och vi blev det färggladaste resultat någonsin!

Citat av Pablo Picasso: ”Konsten är en lögn som får en att se sanningen”. Efter mycket om och men skapade vi sanningen i vår bild, vänskapen, kärleken till var och en och framförallt gemenskapen.

Efter en underbar tid tillsammans var det som alltid dags för ett adjö, som min mamma brukar säga, ”det är när man har som roligast man ska gå hem, då kommer man ihåg den bästa tiden”. Tror dock hon sa detta för att ha en bra anledning att få hem mig tidigare på kvällarna, men det finns en sanning i det.

Vi käkade middag och tog oss en sista kväll på bargatan. Det var den bästa kvällen, alla var så lyckliga på olika sätt. För att alla gjorde det bästa av det! Alla hade verkligen inställning för att avsluta det hela på bästa sätt och det såg vi till att det uppnåddes till fullo!

För att citera en bit av Robbin Jonsson tal från middagen: ”Det är här nere på Cypern man lär känna underbara människor, det är om den här upplevelsen och om de här människorna man kommer berätta om för sina barnbarn. Jag kommer inte fälla en tår, men jag kommer alltid ha en tanke om er.”