The End
Många gånger har jag skrivit om att det snart är dags för hemfärd. Jag trodde aldrig att de här sista dagarna skulle komma till oss. Nu är vi inne på countdown för sista veckan. Sju dagar ska vi vara kvar på Cypern, Pafos och i vårat Elysia Park. Efter den tid som vi varit här är det ingenting.
Det känns skönt att få känna hemlängtan, få någonting att längta efter, någonting att se fram emot. Tiden här nere har gått fort trots att vi ändå har varit här i ett halvt år. Men som det gamla ordspråket säger, ”det går fort när man har roligt”. VI har gjort så mycket saker tillsammans, som vi inte skulle kunna tänka oss att göra under de här månaderna i januari, då ingen av oss hade en aning om att vi skulle tillbringa ett halvår tillsammans på en ö i medelhavet. Vi har lärt oss mycket om oss själva och desto mer om varandra.
Det är ett minst sagt klockren sammanhållning i gruppen som vi tyvärr lämnar kvar på ön. Hemma delas vi ut i olika team för att ta med oss erfarenheterna från vårt halvår tillsammans. Om en vecka står vi på Arlanda terminalen, vinkar av varandra, tiden på Cypern och blickar framåt mot ett nytt liv. Trots att vi kommer tillbaka till det gamla, livet hemma i Sverige som stått stilla, så är det trots en ny start för oss alla.
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte hit, trots att jag har en sån hemlängtan. Det är bra at få känna hemlängtan också, då vet man att man har det bra och uppskattar sitt liv där hemma. Här nere har vi levt som i en bubbla, gjort det vi känt för, när vi känner för det, inte brytt oss om omvärlden utan bara vårt Kato Pafos och om varandra. En grupp som först var 15 stycken och en chef, blev tillslut 13 stycken och en chef.
Ett halvår är en lång tid hemma i Sverige, här har vi fått den att gå fort, tiden har gått fort för att vi har haft roligt tillsammans, som sagt, ”tiden går fort när man har roligt”.
Det känns skönt att få känna hemlängtan, få någonting att längta efter, någonting att se fram emot. Tiden här nere har gått fort trots att vi ändå har varit här i ett halvt år. Men som det gamla ordspråket säger, ”det går fort när man har roligt”. VI har gjort så mycket saker tillsammans, som vi inte skulle kunna tänka oss att göra under de här månaderna i januari, då ingen av oss hade en aning om att vi skulle tillbringa ett halvår tillsammans på en ö i medelhavet. Vi har lärt oss mycket om oss själva och desto mer om varandra.
Det är ett minst sagt klockren sammanhållning i gruppen som vi tyvärr lämnar kvar på ön. Hemma delas vi ut i olika team för att ta med oss erfarenheterna från vårt halvår tillsammans. Om en vecka står vi på Arlanda terminalen, vinkar av varandra, tiden på Cypern och blickar framåt mot ett nytt liv. Trots att vi kommer tillbaka till det gamla, livet hemma i Sverige som stått stilla, så är det trots en ny start för oss alla.
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte hit, trots att jag har en sån hemlängtan. Det är bra at få känna hemlängtan också, då vet man att man har det bra och uppskattar sitt liv där hemma. Här nere har vi levt som i en bubbla, gjort det vi känt för, när vi känner för det, inte brytt oss om omvärlden utan bara vårt Kato Pafos och om varandra. En grupp som först var 15 stycken och en chef, blev tillslut 13 stycken och en chef.
Ett halvår är en lång tid hemma i Sverige, här har vi fått den att gå fort, tiden har gått fort för att vi har haft roligt tillsammans, som sagt, ”tiden går fort när man har roligt”.
