Nytrimmad
Efter mycket tjat av morsan på mitt slitna hår tog jag äntligen tag i det och klippte bort halmet!
Jessica, min privata klippare kom förbi mig strax innan jag skulle sätta mig i bilen och åka till arlanda för att ta bort det slitna och låta det få växa ut i cypern utan plattång!
Det blev en mysig hejdå eftermiddag med Jessica på balkongen.
Jessica, min privata klippare kom förbi mig strax innan jag skulle sätta mig i bilen och åka till arlanda för att ta bort det slitna och låta det få växa ut i cypern utan plattång!
Det blev en mysig hejdå eftermiddag med Jessica på balkongen.
Flyttar ut - slut!
Idag är sista dagen hemma!
Vi åt en stor frukost och sedan stängde jag igen väskan en sista gång! Kommer inte ner något mer i den så nu får det vara nog. Får klara mig ändå.
Brorsan har minsta rummet i lägenheten, och jag har det bästa med balkong!
Så nu passar han på! Hela förmiddagen har vi flyttat saker mellan rummen. Plötsligt såg brorsan gamla rum riktigt fint ut med mina saker och mitt rum ser ut som mer liknande en strikt fängelsecell.
Så nu drar jag iväg hemifrån ett halvår! Shit vad konstigt det känns.. Har inte fattat det riktigt ännu! Samtidigt som jag vet att jag ska åka om bara ett tag, snart sitta på flygplatsen och sedan komma fram till ett nytt land för att säga att det är där jag "bor". Men ändå känns det overkligt! Sånt här händer inte i Louises liv!
När jag fick reda på att jag fått jobbet och skulle flytta till Cypern så kändes det så långt bort. Tänkte inte alls på det förrän nu i förra veckan... Men aldrig så har det riktigt känts verkligt ändå. Inte ens nu när jag dragit ihop dragkedjan på väskan en sista gång och snart ska hoppa in i bilen för att släppas av på arlanda och inte komma hem igen förrän i slutet på juli. (en kort vända, på en vecka)
Jag tror att jag först kommer känna va att detta är på riktigt, att det är verklighet och att det är något av mitt liv, då jag tar upp telefonen för att slänga iväg ett SMS till någon kompis här hemma, bara för att gå ut för en promenad, ta en fika, kolla på en film, eller dra en tok krogrunda. Det är då det kommer kännas!
Det har varit mycket hejdå den senaste veckan, det har inte känts så himla jobbigt som jag trott. Förrän mina kompisar börjar släppa tårarna, när dem trycker så hårt i den sista kramen, då känns det mer på riktigt.
Men man får inte tänka på det som ett hejdå, utan mera som att vi ses igen!
Vi åt en stor frukost och sedan stängde jag igen väskan en sista gång! Kommer inte ner något mer i den så nu får det vara nog. Får klara mig ändå.
Brorsan har minsta rummet i lägenheten, och jag har det bästa med balkong!
Så nu passar han på! Hela förmiddagen har vi flyttat saker mellan rummen. Plötsligt såg brorsan gamla rum riktigt fint ut med mina saker och mitt rum ser ut som mer liknande en strikt fängelsecell.
Så nu drar jag iväg hemifrån ett halvår! Shit vad konstigt det känns.. Har inte fattat det riktigt ännu! Samtidigt som jag vet att jag ska åka om bara ett tag, snart sitta på flygplatsen och sedan komma fram till ett nytt land för att säga att det är där jag "bor". Men ändå känns det overkligt! Sånt här händer inte i Louises liv!
När jag fick reda på att jag fått jobbet och skulle flytta till Cypern så kändes det så långt bort. Tänkte inte alls på det förrän nu i förra veckan... Men aldrig så har det riktigt känts verkligt ändå. Inte ens nu när jag dragit ihop dragkedjan på väskan en sista gång och snart ska hoppa in i bilen för att släppas av på arlanda och inte komma hem igen förrän i slutet på juli. (en kort vända, på en vecka)
Jag tror att jag först kommer känna va att detta är på riktigt, att det är verklighet och att det är något av mitt liv, då jag tar upp telefonen för att slänga iväg ett SMS till någon kompis här hemma, bara för att gå ut för en promenad, ta en fika, kolla på en film, eller dra en tok krogrunda. Det är då det kommer kännas!
Det har varit mycket hejdå den senaste veckan, det har inte känts så himla jobbigt som jag trott. Förrän mina kompisar börjar släppa tårarna, när dem trycker så hårt i den sista kramen, då känns det mer på riktigt.
Men man får inte tänka på det som ett hejdå, utan mera som att vi ses igen!
